Tänderna och skelettet behöver kalcium och det spelar också en viktig roll i kroppen i sin fria form. Bland annat är muskelsammandragningar och frisättning av nervsystemets signalsubstanser händelser som regleras av intracellulärt kalcium.
Kalcium är den viktigaste byggstenen i skelettet, där det mestadels är bundet som hydroxiapatit. Utöver detta är det tillsammans med fosfat det främsta mineralet även i tänderna. Förutom skelettet spelar kalcium också en viktig roll i kroppen i sin fria form. Då lagras det delvis i cellulära organ, som exempelvis cellens slemhinna. Funktioner som regleras av intracellulärt kalcium innefattar muskelsammandragningar, frisättning av nervsystemets signalsubstanser, aktivitet av vissa enzymer och celldelning. Dessutom behövs kalcium för blodkoagulering. Kalciummetabolism regleras av den aktiva formen av vitamin D och bisköldkörtelhormonet, PTH.
Kalciumhalten i blodet är normalt 1,1-1,3 mmol/l. Denna nivå håller sig normalt mycket konstant och förändringarna beror vanligtvis på störningar i kalciummetabolismen snarare än för litet intag. För lite kalcium i kosten kan dock leda till att kalcium frigörs från skelettet för att säkerställa kalciumhalten i blodet.
Kroppen tål dagliga kalciumdoser på cirka 2,6 gram. Om intaget är kontinuerligt högre än detta samtidigt som man har högt D-vitaminintag kan risken för att utveckla njursten öka. För högt kalciumintag kan även försämra järnabsorptionen.
Europeiska kommissionen har godkänt flera hälsopåståenden för kalcium. De är främst relaterade till att bibehålla skelettets och tändernas normala funktion. Godkända hälsopåståenden kan göras för livsmedel som är källor till det aktuella näringsämnet, det vill säga som uppfyller näringsämnets minimimängd som anges i EU-förordningen. För kalcium är detta minimum 60 mg/100 för drycker och 120 mg/100 g för andra livsmedel.
Källa: EU-kommissionen förordning Nr 432/2012