Mjökproteinallergi
Mjölkproteinallergi, komjölksallergi och mjölkallergi är olika benämningar på samma sak. Dessa tillstånd kan ibland felaktigt förväxlas med laktosintolerans men det är väldigt viktigt att skilja på laktosintolerans och mjölkproteinallergi.
Sök alltid sjukvård vid misstänkt mjölkallergi!
Många olika symptom
Vid mjölkproteinallergi sker en allergisk reaktion mot proteiner i alla mjölkbaserade mejeriprodukter, även ost och smör. Symptomen kan vara många, exempelvis eksem, kräkningar, dålig aptit, förstoppning och vissa kan få allvarliga andningssvårigheter. Viktigt att veta är att även laktosfria produkter innehåller mjölkprotein, därför måste de helt och hållet undvikas.
Helt mjölkfri kost
Det finns inget botemedel mot mjölkallergi, utan man måste äta en mjölkfri kost. Om man är ovan kan det hjälpa att ta kostråd från en dietist som kan hjälpa till att hitta ersättningsprodukter innehållande kalcium och protein.
Symptom vid mjölkproteinallergi
Om man får i sig mjölk som mjölkproteinallergiker sker en så kallad immunologisk reaktion (allergisk reaktion) i kroppen. Alla reagerar olika, men vanliga symptom är magsmärtor, kräkningar eller diarré, andnöd och/eller eksem. Man kan få akuta symptom eller en sen reaktion. Vid sen reaktion är symptomen vanligtvis inte lika akuta. Om du misstänker en allergisk reaktion eller svår allergisk chock, är det viktigt att kontakta sjukvårdsupplysningen eller besöka akuten brådskande. Om du inte känner igen dig i dessa symptom kan du läsa mer om symptom och behandling vid laktosintolerans.
Test mjölkproteinallergi
Det kan vara svårt att diagnostisera mjölkproteinallergi eftersom att symptomen för de flesta allergier är relativt lika. Ett allergitest, pricktest och ett blodprov är de säkraste sätten att ställa diagnosen mjölkproteinallergi.
Mjölkproteinallergi hos småbarn
Vanligast är att små barn drabbas efter att ha fått mat med komjölk, t ex modersmjölksersättning eller barngröt. Ungefär 2,5% av nyfödda barn utvecklar komjölksallergi. För många växer allergin bort efterhand, ofta mellan två och fyra års ålder, men även vuxna kan ha dessa besvär. De flesta, mellan 80-95%, växer dock ifrån sina besvär redan innan skolåldern.
